Att missa vad hela debatten om vinst i välfärden handlar om

Kommunistiska Partiet reagerade på Helsingborgs dagblads vinklade journalistik om vinster i välfärden. Vi försökte få detta svar publicerat i Hd. Då vi ville nyansera debatten med lite motargument. Men efter att ha bollats runt mellan olika sidor. Har vi till sist fått svar att vi inte publiceras. Vi publicerar vårt svar Hd inte tog in. Och länkar till krönikan som vi svar på http://8till5.se/2016/10/22/thomas-frostberg-debatten-missar-hela-vinste...

2016-11-08

HD-reportern Thomas Frostberg hävdar att ”debatten missar hela vinsten med näringslivet i välfärden”. Han lägger upp sin krönika den 22 oktober på ett sätt som ska få oss att tro att han neutralt går igenom de båda sidornas ståndpunkter, innan han landar i det gamla högerargumentet: Det viktiga är hur vi får bästa möjliga kvalitet. Han talar om mångfald och nya grepp och att ”då borde kvalitet och inte vinstnivå eller organisationsform vara i fokus”.
Fler kapitalister i välfärden, är slutsatsen från HD:s reporter.
Problemet är bara att det inte finns en enda undersökning som visar på några vinster av drygt 20 års privatisering av välfärden.
Redan för några år sedan slog en stor svensk forskarrapport under SNS dåvarande forskningschef Laura Hartmans ledning fast att det inte går att se några positiva effekter vad gäller effektivitet, kvalitet och mindre byråkrati.
”Vi kan inte hitta några vetenskapliga belägg för att de högt ställda förhoppningarna har infriats”, skrev hon i DN.
Sverige är nu ensamt i världen att ha ett genomliberalt system där ägare till skolor kan plocka vinster ur verksamheten. Inte ens USA eller England och inte längre Chile har ett sådant system. Med kommunalisering och privatskolor ser vi segregering och allt sämre skolresultat. Några nya grepp ser vi däremot sällan eftersom friskolorna kör på i likriktade mallar. Internationella skolforskare använder Sverige som avskräckande exempel.
Tvärtom vad Thomas Frostberg anser bör vi driva ut kapitalet och marknadstänket från välfärden. Det ger oss inget. Det bara kostar. Extra mycket får personalen betala. När vinsterna ska plockas hem leder det till lägre löner, lägre tjänstgöringsgrad och sämre bemanning.
I vården ser vi hur privata vårdcentraler etableras i områden med välmående medborgare samtidigt som resurser och vård flyttas från områden med svag folkhälsa.
Lotsar på arbetsförmedlingen skulle höja kvalitén för de arbetslösa, men blev pengar rätt i gapet på lycksökare och ibland kriminella. På samma sätt inom assistansbranschen där 8-15 procent beräknas vara helt felaktiga utbetalningar.
I Södertälje valde man att ta tillbaka hela hemtjänsten i kommunal regi, sedan delar hamnat i kriminella händer. Vi kan också nämna ”kvalitetslyftet” som Bert Karlsson och andra gett oss kring flyktingmottagandet. En lycksökarbransch där pengarna rullar från det offentliga till privata fickor.
Thomas Frostberg lyfter till slut in ett system där kvalitet ska belönas. Vi har sett sådant också. Plötsligt levererar de privata inget annat än det som ger extra utbetalning från kommunkontot. Och beställande myndighet får avsätta avsevärda resurser för att kontrollera verksamheten.
Vi säger nej till allt detta och vi är inte ensamma. SOM-institutet har gång efter gång visat att svenskarna varken vill ha privatiseringar eller vinster i välfärden.

Eleonora Preston Kommunistiska Partiet