Visst får vi vara missnöjda
”Men Vänstern är inte nöjd, som vanligt. Elände är er livsluft”. Peter Danielsson (M) avfärdar Vänsterpartiets försök att få lite mer pengar till välfärd och service här i stan.
De blågröna satsar redan massor, ”Nya friska miljoner”, trumpetade Danielsson för att få tyst i klassen.
Men det finns ingen anledning att vara varken nöjd eller tyst.
Som vanligt är det långt ifrån allt som satsas som går till kvalitetsförbättringar, som mindre barngrupper.
En stor del av Danielssons ”friska miljoner” ska användas till volymökningar – fler går i skolan, fler behöver äldreomsorg och fler behöver hjälp av socialen.
När Danielsson tar till brösttoner ska man också veta att Helsingborg av tradition snålar på skola, förskola och äldreomsorg.
De välutbildade föräldrarna i Lund skulle aldrig acceptera Helsingborgs låga personaltäthet i skola och förskola.
Danielsson är nu inne på sitt nionde år i Rådhuset. Fasaden putsas, men hur ser det ut i verkligheten. Några exempel:
- Helsingborg är en stad med stora och växande klassklyftor. Barnfattigdomen är större än i de flesta andra kommuner.
- Arbetslösheten är större än i andra städer. Satsningar på ”bra företagsklimat” leder inte till att fler kommer i jobb jämfört med andra kommuner. Men en satsning på bättre personaltäthet i skola och omsorg skulle ge både fler jobb och bättre välfärd.
- Segregation och stora skillnader mellan skolorna.
- Få demensplatser och stressad omsorgspersonal, inte minste i den privatiserade äldreomsorgen.
- Sociala i kris. Ont om resurser, personal som slutar och rädsla för ett nytt Yara-fall.
Om nu budgeten är så väl tilltagen. Varför är då skönhetsfläckarna så stora? Varför tvingas då till exempel kulturnämndens ordförande (M) hänvisa till bristande resurser? Han kan inte ens garantera områdesbiblioteken eller genomföra en satsning på kulturskolan för barnen i arbetarområdena.
Nej, Vänsterpartiet är inte ensamt om sitt missnöje.
Eleonora Preston, Julius Nilsson, Joe Nilsson
Kommunistiska Partiet
|