En av polisen känd ung man mördas utanför sin port. En annan dödas i ett grönområde och i en annan del av stan sprängs en bomb mitt i ett bostadsområde. Gängen tar över och många helsingborgare tvingas leva i allt mer laglöst land.
Socialdemokraterna har så klart rätt – man kan inte blunda för otryggheten och bara prata om de vackra delarna av stan.
Men frågan är större än mer pengar till mobila team och stadsvandringar.
Problemet handlar om fattigdom och misslyckad integration. En högerpolitik där klyftor och ilska växer. Och där många känner utanförskap och uppgivenhet. Här finns ett politiskt ansvar för segregering och gängbildning.
Men det handlar också om grupper som segregerar sig själva och inte sätter ner foten när de egna ungdomarna beter sig illa och blir kriminella. Ett föräldraansvar.
Vi kommunister vill ta emot flyktingar under begränsade och kontrollerade former. Men man kan inte öppna dörren utan resurser och planering.
Nu ska de senaste årens flyktingar ha bostäder och gärna komma i arbete. Det måste bli fart på bostadsbyggandet och det måste satsas på välfärden och andra jobbskapande åtgärder – utan sänkta löner. Fritidsgårdar behövs, men också fler poliser och gränskontroller värda namnet, ett permanent gränsskydd för att stoppa narkotika och vapen.
Pengar till satsningar finns – exempelvis hos landets rikaste som enligt färsk forskning står för ett mycket omfattande skattefusk.
Men det måste också ställas krav på invandrargrupper som ska integreras i samhället. Varken imamer eller gängledare ska tillåtas styra i bostadsområdena. Inga helsingborgare ska behöva bo i laglöst land.
Julius Nilsson, Lukas Persson, Eleonora Preston, Joe Nilsson, Torgny Frank och Mattias Olsson Kommunistiska partiet Helsingborg
|
|
