För snart ett år sedan kom chockbeskedet. Riskkapitalisten Nomad Foods, med huvudkontor i skatteparadiset Brittiska Jungfruöarna, lägger ner Findusfabriken i Bjuv och gör 450 arbetare och ett okänt antal anställda hos underleverantörer och odlare arbetslösa. En slags tragisk final på 15 års ägande av olika riskkapitalister. Men också ett klassiskt nederlag för en passiv svensk facklig hållning.
Findus stänger utan motstånd
Snart står hundratals Findusanställda arbetslösa. Utan fackligt motstånd kan riskkapitalisten Nomad Foods flytta produktionen till Spanien, Tyskland och Italien.
Upprördheten var stor efter beskedet och det hördes till och med förslag på att ockupera fabriken. Otroliga 4000 personer deltog i en massiv demonstration genom Bjuv där tunga S-företrädare som arbetsmarknadsminister Ylva Johansson och LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson ville att fabriken skulle säljas till ”någon som ville driva den vidare”. V-ledaren Jonas Sjöstedt var också på plats och satte även han sitt hopp till andra kapitalister och efterlyste ”uthålliga, seriösa ägare”. Vägen till nederlag var utstakad även om LO-ordföranden frasradikalt skanderade ”Inte en ärta ska flytta till Tyskland”.
Någon verklig kamp för att rädda fabriken har inte förekommit. Avgångsvederlag har förhandlats fram och enligt uppgift sa man nej till att skicka arbetare från Bjuv för att lära upp personalen i Tyskland. Men strejker och bojkotter har lyst med sin frånvaro. Nu flyttar produktionen av livsmedel – som främst konsumeras i Sverige och resten av Skandinavien – bland annat till Valladolid i Spanien, 248 mil från Bjuv.
Ett nederlag utan motstånd som vi kommunister varande för direkt efter beskedet om nedläggning. Nomad Foods ville också lägga ner en fabrik i Frankrike, men här gjorde man motstånd. Fransmännen strejkade, tände eld på bildäck och gick ut i media och fick press på regeringen. Det räddade jobb.
”Fortsätt att kämpa in i det sista”, var det franska rådet till de svenska Findus-arbetarna. Men facket slog dövörat till och administrerade nedläggningen, trots LO-ordförandens ropande om ”Inte en ärta ska flytta till Tyskland”.
Strax innan jul hade bara 10-15 procent hittat nya jobb eller gått vidare till studier. Signaturen ”En fd stolt Findusarbetare”, skriver i ett inlägg:
Avslutningsvis undrar jag var alla politiker som skulle hjälpa de anställda på Findus blev av. Har de slutat och lyft en fallskärm? Man kan ju nästan tro det. Nu är det tyst som i graven från de politiker som var här i Bjuv på manifestationen”.
Lärdomen är tydlig. Kapitalet ödelägger landet och förhandlingar istället för motstånd leder till nederlag. Findus och Bjuv är bara det senaste exemplet.
Julius nilsson.
|
|
