Svenskt näringslivs ranking över det så kallade företagsklimatet presenteras i media som vore det någon slags opartisk sammanställning av hårda fakta.
Men det handlar om ett särintresse med tydlig politisk agenda som talar i egen sak.
Det är bara att titta på vad som ger ett bra betyg i rankingen:
Man ska ha låg kommunskatt, oavsett om skola och vård behöver mer resurser.
Många kommunala entreprenader ger också pluspoäng, även om missnöjet är aldrig så stort med Attendo, Vardaga och andra vård- och skolkapitalister.
Hög marknadsförsörjning vill man också ha. Alltså bra om lönen kommer från privat arbetsgivare. Betyget förbättras alltså om tidigare kommunal verksamhet levereras av exempelvis en riskkapitalist. Detta trots att finansieringen kommer från samma kommunala kassa.
Under Peter Danielssons tid i Rådhuset har väldigt mycket privatiserats. Ändå ger företagen lågt betyg till Helsingborg vad gäller den så kallade osunda konkurrensen från kommunen.
Ofta – också i år – har Helsingborg bäst placering på listan bland landets större kommuner. Ändå har vi år efter år högre arbetslöshet än de flesta större kommuner. Varför ger oss det goda företagsklimatet inte en starkare arbetsmarknad?
Vi har ju dessutom fått priset årets tillväxtkommun. Vad är ett sånt pris värt?
För egen del skulle jag också vilja se en ranking av arbetar- och löntagarklimatet. Hur har vi det som går till jobbet här i stan? Avslöjanden kring bemanningsföretag. Waynes coffee, telefonförsäljarbolag och ovälkomna vårdkapitalister visar att långt ifrån alla i näringslivet ger oss ett bra klimat på arbetsplatserna. Också detta kunde ju Rådhuset ägna en tanke.
Eleonora Preston, Torgny Frank, Julius Nilsson och Joel Assarsson Kommunistiska Partiet Helsingborg
|
|
