Från mitt köksfönster ser jag en av Helsingborgs större grundskolor. Elever från inte helt välmående stadsdelar dominerar. I en stad med växande klassklyftor är skillnaderna mellan skolorna enorma. Ett annat kvitto på högerpolitiken är den stora barnfattigdomen och den höga arbetslösheten.
Skånsk guldkust? Möjligt, men långt ifrån för alla. Nog inte ens för de flesta.
I politiken pekar man sällan på orsaken till eländet utan brukar lite försiktigt tala om problem. Men nu är också det ordet borttvättat. På kommunsvenska heter det utmaningar. Arbetslösheten är en sådan, liksom dåliga skolresultat och bidragsberoende.
Helst ska dessa utmaningar inte synas alls. Bilden av Helsingborg och andra städer får inte solkas. För några månader sedan granskade lokaltidningen staden som pr-byrå. Det visade sig finnas mängder av pressmeddelanden om positiva saker i kommunen. Men jobbigare saker, utmaningar, gömdes undan. Kommuntidningar som skickades ut till medborgarna och pressmeddelanden visade sig också vara politiskt vinklade.
På bara några år har antalet kommunikatörer tredubblats i Helsingborgs kommun. Man har anställt en dyr kommunikationschef som går under namnet ”Brand-man”. Har inget med räddningstjänsten att göra, utan är engelska och betyder ”varumärkesmannen”. En så kallad IT-guru har också värvats liksom presschef och utvecklingsledare.
”Vi ska jobba med det som är sant och relevant och inte sminka grisen”, säger Malmös kommunikationschef.
Men i Helsingborg är det smink som gäller. Kanske är min hemstad extremare i sin propaganda än andra. Men jag tvivlar. Politik, lobbning och propaganda går i dag hand i hand. Varför nöja sig med partistöd när man kan låta kommunbudgeten betala för en pr-byrå som säljer in kommunen och den politik makten levererar.
Självklart finns det en överideologi som jag har läst in mig på. Den kommer från USA och Kanada. Här heter gurun Richard Florida. Han har så klart svenska adepter som åker runt och säljer in rappakaljan. Det går ut på att städer ska vinna den kreativa klassen. Välutbildade kreativa unga människor ska tycka att just vår stad är så cool att man vill flytta hit. När sedan IT-företagare och andra ser detta ska de skynda efter och erbjuda fräcka jobb.
Något problem med teorin? Ja, den funkar inte. Finns varken mängder av coola företag eller kreativa ungdomar. För med kreativa menar man inte ungdomar som löser ett problem med en kabel eller i ett restaurangkök. Här är det media, kultur, IT och annat fint man syftar på.
Folk flyttar inte heller för att det är ballt, utan för att få jobb, börja plugga eller av sociala skäl. När Helsingborgs befolkning nu ökar beror det mycket på flyktinginvandring från Syrien. Kreativa människor, förvisso, som tar sig bort från eländet, men inte sådana som Richard Florida syftar på.
Men nu sminkas grisen likförbannat.
Problem och utmaningar ska gömmas undan och en vykortsvacker bild säljas in. Går folk på det? Säkert inte de flesta. Men som all reklam så påverkar det. I en sådan här idyll är det väl mitt eget fel om jag inte får jobb? Här har vi det så bra så jag kan inte gå runt och vara missnöjd.
Men det är skillnad på den riktiga staden och det där vykortet man försöker sälja in.
I Helsingborgs omdiskuterade vision talas om staden för den som vill något. Det vill jag. Men jag vill något helt annat än den skit pr-folket på kommunen försöker sälja in.
Julius Nilsson
|
|
