Jan Andersson (S) har rätt. Det finns olika bilder av Helsingborg. Eller mer korrekt: Det finns stora och ökande klassklyftor i Helsingborg och i Sverige. Något man inte borde kunna blunda för även om snart halva Rådhuset bor i Laröd.
Klassklyftorna och klassorättvisorna beror inte på någon naturlag utan till stor del på politiska beslut.
Några exempel:
- Otryggheten på arbetsmarknaden har ökat genom privatiseringar, upphandlingar, bemanningsföretag och EU:s arbetskraftsimport.
- Pensionerna har sänkts genom det nya pensionssystemet.
- Fattigdomen har ökat genom sänkt a-kassa, ökad arbetslöshet och förvaring i ett Fas 3 som bara göder oseriösa företag.
- Skolresultaten har försämrats, likvärdigheten minskat och segregationen bland barnen har ökat genom fritt skolval och privatägda friskolor.
- Segregationen på bostadsmarknaden har ökat genom att man har avvecklat den solidariska bostadspolitiken.
Det är kapitalet som tjänar på förd politik och det finns självklart ett politiskt ansvar. Mest hos borgarna, men också hos en opposition som förutom S och V består av mer öppet borgerliga partier som MP och SD.
Vi applåderar visserligen S tio punkter för ordning på arbetsmarknaden. Men befarar att en rödgrön regering inte kommer att genomföra de helt nödvändiga förslagen. I bästa fall genomförs en del av punkterna.
En klasspolitik som hade gynnat folkflertalet är sänkt arbetstid och en rejäl satsning på byggandet och på den gemensamma sektorn i form av skola, vård och omsorg. Men för det behövs arbetarföreträdare som inte viker ner sig. Också de rödgröna gömmer sig bakom EU-diktat och budgetslaveri.
Avslutningsvis. Vi lever i ett Sverige som aldrig har varit rikare. Men som heller aldrig har sett klasskillnaderna öka så snabbt som idag.
Stadens bästa fotbollsspelare någonsin ser det, medan de välavlönade tjänstemännen i Rådhuset istället jublar över en politisk veckotidnings ranking över var det är bästa att bo.
Julius Nilsson, Eleonora Preston, Ellen Johansson och Joe Nilsson
Kommunistiska Partiet
|
|
